har fastnat så för denna låten! så jävla bra!! 

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats 
Men du finns kvar 
Allt var svävande men nu så ser ja klart

Du var gammal 
Jag var äldre
Och nu sågs vi igen
Gått så lång tid så länge sen
Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl 
Varför kärleken brunnit 
Utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp 
Trotts min väg vart lång kantats med gupp 
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev många sånger 
Minns varje ord varje rad jag skrivit
En längtan så stor 
Minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse 
Att jag satt något spår 
Som har haft betydelse 
Aldrig besvarad aldrig tillmötes 
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår
Sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst 
Hjärtan som slår 
Vi står där vi stod 
Minns det som igår
Första gången du log 
Som om jag snubblade pladask 
På marken och bara dog

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas men du finns kvar 
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Jag var ung du var yngre
När vi sågs första gången 
Rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår 
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev 
Du hade inte fastnat än inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag
Det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes
För att sen raseras 
Du flyttade utomlands någon annanstans
Gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram
Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann

Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats 
Men du finns kvar 
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Ååå

Nu står du där på gatan
Sargad av tiden 
Huden är grå
Din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand
Vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen
Men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor
Det består intakt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats 
Men du finns kvar 
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

är hemma från "fejkfjällen" nu.. hemresan var till en början bra! jag läste ut min bok "I det tysta" en väldigt bra men sorglig bok om bland annat syskon incest.. 
    
     ju närmare "hem" vi kom
     ju mer kände jag ångesten
     komma krypande
     ju närmare "hem" vi kom
     ju mer insåg jag att jag inte har
     något att kalla hemma
     ju närmare "hem" vi kom
     ju mer insåg jag
     villket helvette jag lever i
     när vi väl var "hemma"
     kunde jag inte annat än å gråta

rambo blav överlycklig när vi kom, de var det jag fick trösta mig i, men än gråter jag på insidan och troligen kommer jag att gråta mig till sömns inatt!