är hemma från "fejkfjällen" nu.. hemresan var till en början bra! jag läste ut min bok "I det tysta" en väldigt bra men sorglig bok om bland annat syskon incest.. 
    
     ju närmare "hem" vi kom
     ju mer kände jag ångesten
     komma krypande
     ju närmare "hem" vi kom
     ju mer insåg jag att jag inte har
     något att kalla hemma
     ju närmare "hem" vi kom
     ju mer insåg jag
     villket helvette jag lever i
     när vi väl var "hemma"
     kunde jag inte annat än å gråta

rambo blav överlycklig när vi kom, de var det jag fick trösta mig i, men än gråter jag på insidan och troligen kommer jag att gråta mig till sömns inatt!